TACK FÖR ATT DU ÄR DU! | Therese Wickman

Vill börja med att säga TACK!

Känner genuint i hela kroppen hur tacksam jag är för varenda en av er som följer mig och gillar att hänga här inne. Så tack för att du är du! ❤️

I morse tog Chrille hand om morgonrutinerna och lämnade dom små på förskola/skola på väg till sitt jobb, vilket gav mig möjlighet för en extra timme i sängen och en lugn start på morgonen. Bäst att passa på, för om någon vecka börjar han nytt jobb, ett jobb som har mycket bättre arbetstider 7-16 där han slipper oregelbundna arbetstider som han har nu med sena kvällar, jättetidiga mornar och helgjobb.

För familjen blir det mycket bättre, men det betyder att jag i vardagen kommer ha varje lämning och hämtning, därav passar jag på när chansen fortfarande ges att dela på ansvaret kring mornarna 🥰

I förra veckan bokade jag ett dygn på en herrgård utanför Stockholm för bara mig och Chrille i början på November. Det var så länge sen vi fick tid bara han och jag och jag känner hur viktigt de är att vi fortfarande får tid för bara oss ibland. Vardagen med fyra barn hemma - två små och två tonåringar är ganska fartfyllt så ett dygn där vi får chans att ro om varandra, släppa lite på ansvaret för en stund och bara se varandra är något jag längtar efter. Han är verkligen min klippa och det är SÅ ofta jag känner sådan tacksamhet över att det blev vi. Känslan av att vara trygg, välmående och att få känna sig älskad, varenda dag är magiskt. Jag vet att han skulle göra allt för mig och barnen och jag älskar honom så det gör ont i kroppen. Min klippa ❤️

Dagens fortsatta planer :

Svara mail , skicka en faktura , planera jobb, fixa i Matheus rum ( skruvade upp alla möbler igår) , fota ett samarbete, hämta barnen, tid på salong för att fixa fransar och bryn, laga middag, posta paket, lägg ut saker på Vinted mm.

Igår när jag hämtade Vida från förskolan så glömde jag helt bort att ta med mig barnvagnen. Eller glömde, jag trodde att Chrille lämnat kvar den och jag var dum nog att inte dubbelkolla innan jag gick. Så det blev en promenad hem. Först för att hämta upp Matheus på skolan och sen fortsätta hemåt. Det tog en stund, fick bära henne ibland, men mestadels ville hon gå och ja, det tog sin lilla tid, och jag brukar annars typ `stressa` hem. Varför man har så bråttom hem vet jag inte, men det är som att man hämtar och snabbt vill ta sig hem? Jag stannade upp i nuet och tänkte - Vi har inget viktigt att skynda oss hem till, så det får ta den tiden det tar. Vi plockade kastanjer, Matheus träffade en kompis och det blev en väldigt mysig stund.

Ta hand om dig ❤️