Kan man anmäla sjukhuset? | Therese Wickman

Sitter med en klump magen. Idag har läkaren lovat att ringa upp mig angående dom förändringar man hittat i Ellahs underben och klockan är efter 14, men fortfarande inget samtal.

Jag ska vara ärlig med er, jag har sedan samtalet i somras, när doktorn ringde för att berätta att dom hittat förändringar i Ellahs underben och att hon snarast behövde komma in för att också göra en magnetröntgen mer eller mindre stoppat huvudet i sanden för att överleva. Jag har aktivt valt att inte tänka på det för att inte ätas upp av oro.

Därav har jag inget sagt, till någon, mer än mina föräldrar typ. Inte ens min bror visste något, inga vänner, inte ni, ingen. Fram till för någon vecka sen när jag kände mig redo att prata om det.

De är som att jag inte vill få en massa frågor jag inte kan besvara eller att jag ska vara stark nog att bära andras oro också.

Ni är flera som frågat om hur detta upptäcktes och jag tänkte försöka göra en lång historia hyfsad kort.

För 2 år sedan råkade Ellah ut för en hästolycka där hennes ben klämdes under hästen. Efter den olyckan och ett halvår av rehab så behövde hon opereras. En stund efter detta började Ellah klaga på värk i sitt underben, men då hon allt som ofta har smärta i knät sedan olyckan har vi tänkt att de hör ihop. Hon har levt på som vanligt, men har klagat, precis som med knät på smärta då och då och nu såhär i efterhand känner jag mig så DUM att vi inte kollat upp det tidigare, men för oss så fanns det en anledning, trodde vi.

Det var inte förrän det av en slump blev en röntgen på Ellahs ben efter att hon i början på sommaren åkte omkull med en voi och bröt armen. På sjukhuset frågade då läkaren om hon hade ont på något mer ställe än armen och då berättade Ellah om hennes underben som doktorn då stod på sig om att röntga även de när dom ändå skulle röntga armen.

På den vägen är det. Han sade att dom hittat något på röntgenplåtarna, men där och då på sjukhuset lät det mer som någon form av inflammation och både jag och Ellah kollade på varandra och sade - Men detta kanske kan förklara din höga sänka du haft i över 1,5 års tid nu som INGEN läkare verkligen utrett varför. Vi kände oss nästan lite lättade.. Äntligen kanske vi hittat en orsak till att hon får feber varenda månad och har förhöjd sänka, en utredning som pågått länge nu, men som inte gett oss ett enda svar.

Ellah gipsade armen och sen åkte vi hem. Det tog ett par dagar och sedan fick jag samtalet som gjorde att hela magen knöt sig.

- Hej det är Doktor XXX jag ringer angående Ellahs röntgenplåtar som jag tittat närmare på och det är så att jag har hittat förändringar i hennes underben så vi behöver snarast kompletera med en magnetröntgen för att se ännu bättre.

Nu, sist inne på den nyaste röntgen kunde dom se att tumören växt dubbelt så mycket än sist. Och med sist menar jag att nu i somras när Ellah fyllde 16 år så kom hon in på sin journal. Den har varit helt låst för både henne och mig som vårdnadshavare mellan åldern 13-16 år. Men där kunde vi nu se att man SETT denna förändring i benet när hon gjorde röntgen efter ridolyckan men INGEN har sagt något. Den tumören har nu växt dubbelt så mycket på mindre än 2 år.

Jag är så frusterad, arg och ledsen över hela situationen. Får det gå till såhär?

Om det nu skulle visa sig vara en elakartad tumör. Hur skulle man någonsin kunna förlåta sjukvården, som uppenbarligen redan sett den där för TVÅ år sedan? Där Ellah sen gått till sjukhuset i omgångar och tagit blodprov efter blodprov för att utreda varför hennes värden är så dåliga och varför hon får feber så ofta, men INGEN har berättat vidare om förändringen i hennes underben som skulle kunna vara en orsak till detta. Istället har vi stått utan svar och med nya prover som tas hela tiden för att se hur sänkan ligger, men INGEN har utrett det vidare.

Jag är så full av olika känslor i kroppen att jag inte kan känna något just nu. Låter det rimligt?

Det är som att jag väntar på svar för att kunna känna ordentligt. Känna om jag är arg, orolig, ledsen, lättad eller frustrerad för just nu är allt bara ett enda kaos.

Min älskade unge, 16 år, men alltid mammas lilla flicka ❤️