ADHD UTREDNING SOM VUXEN

Igår fick jag beskedet på min ADHD utredning jag gjort via vårdcentralen.

För många år sedan när jag besökte en psykolog via vårdcentralen så lyfte jag mina misstankar om att jag eventuellt skulle kunna ha ADHD och efter några besök så var han inne på samma spår och skickade då en remiss till psykatrin och i den kön stod jag länge, fram till i våras när jag ringde upp för att fråga hur länge man egentligen ska behöva vänta?

Kvinnan jag pratade med förklarade att kön tyvärr är lång, men något måste ha hänt. Hade min remiss trillat mellan stolarna, för bara 1 vecka senare damp ett brev ned i min brevlåda om att en utredning skulle påbörjas.

Äntligen tänkte jag - så under sommaren har jag varit på 2 besök, varav ett av dom pågick i över 3,5 h kring utredningen. Jag har träffat både psykolog, läkare och sjuksköterska och igår hade jag alltså en tid, ett möte där dessa tre personer skulle återkoppla med ett utlåtande och det låter så konstigt, men jag har så länge jag kan minnas känt mig annorlunda.

I skolan kände jag mig dum, speciellt när det kom till kärnämnena, jag var duktig på allt det praktiska, men att sitta med en mattebok eller lyssna på när läraren stod i klassrummet och pratade, jag svävade iväg, fattade NADA, kollade ut genom fönstret och faschinerades över formen på molnen.

Jag har hörts, varit den som är den galna och bjudit på mig själv som tonåring- antingen har man älskat mig eller ogillat mig.

Saknaden av att kunna hejda mina impulser, har jag gått in i relationer alldeles för snabbt och starkt, vilket resulterat i att jag ofta hamnade i helt fel relationer, där jag farit illa, mestadels psykiskt, men även fysiskt.

Jag har klankat ner på mig själv, för beslut jag tagit tidigare i livet och jag har frågat mig själv SÅ många gånger, vad är det för fel på mig?

Under utredningen frågade hon mig vad jag idag tycker är jobbigast och jag svarade att det är att min hjärna ALDRIG vilar. Den tänker på 20 saker samtidigt , vilket resulterar i att jag ofta går med en stressad känsla i kroppen och känslan av att vara otillräcklig, för jag vill SÅ mycket, mycket mer än vad som är möjligt.

Finns egentligen hur mycket som helst att berätta om hur jag mått, hur detta påverkat mig under hela mitt liv, men jag är så dränerad just nu att jag har svårt att sätta ord på mina känslor.

Är det inte konstigt? Jag har länge haft misstankar om att jag kan ha ADHD och även min omgivning, men igår, när jag satt där i rummet och fick beskedet, beskedet om min diagnos - Attention Deficit and Hyperactivity Disorder - ADHD så blev det så mycket känslor och tankar som kommit efter det.

Har jag plötsligt ett svar på så många utav mina Varför jag haft med mig i så många år?

Jag tror att jag behöver landa lite i alla mina tankar innan jag kan formulera mig bättre.

Vet att ni hade mycket frågor kring ADHD utredning för vuxna, så har ni några frågor så ställ dom här nedan så ska jag försöka besvara dom i nästa inlägg!

KRAM OCH KÄRLEK TILL DIG ❤️